Tidigare har Vårdanalys publicerat promemorian Hur kan man identifiera omotiverade väsentliga skillnader i vården? Rapporten En mer jämlik vård är möjlig är slutredovisningen av uppdraget.

Några av rapportens slutsatser:

Det finns många skillnader i vården – alla är inte ojämlik vård. Tvärtom är vissa skillnader en förutsättning för jämlik vård. Ett exempel på en sådan skillnad är när en patients tidigare medicinering gör att den bör få andra läkemedel än en annan patient, för att undvika skadliga läkemedelsinteraktioner. Det är när det uppstår skillnader som inte kan förklaras av medicinska bedömningar eller behovsmässiga skillnader som vården är ojämlik. Därför är det viktigt att skilja på skillnader å ena sidan, och ojämlik vård å andra sidan.

Eftersom inte alla skillnader som observeras i vården betyder att vården är ojämlik ser vi ett behov av att urskilja och fokusera på omotiverade skillnader, det vill säga skillnader som inte kan förklaras av att patienter har olika behov eller förutsättningar – det är sådana skillnader som gör vården ojämlik och som vår analys söker orsaker till. Vi har också valt att i första hand fokusera på  väsentliga skillnader, det vill säga skillnader som är stora och som har betydande konsekvenser för den utsatta gruppen.

Ojämlikhet mellan landsting påverkas av skillnader i hur vården organiseras och tillgång till utrustning och specialistkompetens. Dessa skillnader innebär att olika landsting ger olika behandling trots identiska förutsättningar hos två patienter. Även lokala behandlingstraditioner påverkar dessa skillnader.

Vårdmötet är en viktig faktor bakom omotiverade skillnader mellan befolkningsgrupper, det vill säga skillnader mellan exempelvis kvinnor och män eller mellan grupper med olika utbildningsnivå. Här handlar det alltså om mötet mellan patienten och vårdpersonalen. Vårdanalys urskiljer tre mekanismer som kan förklara att mötet påverkas av patientens befolkningsgrupp:

  • Att vården inte lyckas anpassa vården efter patienters varierande egenskaper och förutsättningar. Det handlar exempelvis om att erbjuda samma vård oavsett hur stora förkunskaper en patient har och hur stora krav patienten ställer.
  • Att vårdpersonal tillämpar information om en grupp av patienter för beslut om enskilda patienter. Det kan handla om att en läkare antar att en patient inte kommer att följa behandlingsinstruktionerna, för att andra patienter med liknande egenskaper inte gör det.
  • Omedvetet beteende som grundar sig i normer och värderingar om befolkningsgrupper. Bland annat är det vanligt att ha olika omedvetna förväntningar på personer beroende på kön.

Även bristande kunskapsstyrning kan bidra till skillnader mellan befolkningsgrupper. Kunskapsstyrning kan utgöras av till exempel Nationella riktlinjer och behandlingsrekommendationer för olika sjukdomar. Men vi ser exempel på hur riktlinjerna ibland är otydliga eller att utbudet av insatser inte motsvarar det som rekommenderas i riktlinjerna. Detta drabbar olika grupper i olika utsträckning och bidrar till omotiverade skillnader.

Otillräcklig kompetens i den somatiska vården bidrar till skillnader mellan patienter med och utan psykisk sjukdom. Patienter med psykisk sjukdom som söker somatisk vård möts inte av personal med tillräcklig kunskap om vilka förutsättningar den aktuella sjukdomen ger, vilket kan bero på den tydliga organisatoriska uppdelningen mellan somatisk och psykiatrisk vård. Detta syns bland annat i behandling med ballongutvidgning vid hjärtinfarkt, där patienter med psykisk sjukdom får denna behandling i mindre utsträckning. Detta trots att behandlingen bör vara samma oavsett om patienten har en psykisk sjukdom eller inte.

En mer jämlik vård är möjlig
Vårdanalys ger sex förslag på åtgärdsområden för att öka jämlikheten i vården. Vår förhoppning är att de ska bidra till det fortsatta arbetet med och diskussionen om jämlik vård.

  • Utveckla en nationell modell för att mäta och följa upp ojämlik vård
  • Kartlägg geografiska skillnader i tillgång till utrustning och specialistkompetens
  • Stärk utsatta grupper i mötet med vården
  • Öka kunskapen om vad som händer i mötet mellan patient och vårdpersonal
  • Stärk förutsättningarna för vårdpersonal att bedriva en mer jämlik vård
  • Samla och utvärdera information om effekter av de metoder som tidigare provats för ökad jämlikhet