Syftet med TLV:s verksamhet är att ta fram kunskapsunderlag som ökar kunskapen om medicintekniska metoders effekter i förhållande till deras kostnad. Underlagen är bland annat tänkta att göra användningen av medicinteknik mer likvärdig i landet samt att bidra till bättre beslut vid införande av medicinteknik i vården.
Vi konstaterar i rapporten att nationella hälsoekonomiska bedömningar har potential att skapa värde, framförallt som viktigt kunskapsstöd till landstingen vid beslut om införande av medicinteknik i vården.
Däremot bedöms inte den nuvarande försöksverksamheten ha nått sina mål. Verksamhetens nytta begränsas av en låg kännedom om och användning av TLV:s kunskapsunderlag ute i landstingen. Vi kopplar detta till brister i kommunikation från TLV och inom landstingen samt till landstingens begränsade kunskap om hur hälsoekonomiska underlag kan användas i praktiska beslut inom hälso- och sjukvården.
Andra iakttagelser i rapporten är att
- TLV:s kunskapsunderlag är över lag av god kvalitet, men behöver vidareutvecklas i nära samarbete med landstingen, professionerna och patienterna
- även strukturella faktorer påverkar landstingens beslut, vilket innebär att kunskapsunderlagens potential att bidra till ökad likvärdighet varierar mellan olika medicintekniska metoder
- landstingsrepresentanterna anser att det är otydligt vilket uppdrag olika myndigheter, till exempel TLV, SBU och Socialstyrelsen, har på medicinteknikområdet samt vilka underlag landstingen ska utgå ifrån när de fattar beslut om medicinteknik.
Några förslag till fortsatt utveckling:
- Regeringen bör förlänga TLV:s försöksverksamhet och ge myndigheten tid och resurser att utveckla sina hälsoekonomiska underlag för att säkerställa att de används och skapar avsedd nytta. I synnerhet är det viktigt att stärka urvalet av medicintekniska metoder samt att utveckla kunskapsunderlagen för att de så enkelt som möjligt ska kunna användas i hälso- och sjukvården.
- Landstingen bör, å sin sida, ta en aktiv roll i TLV:s utveckling av de hälsoekonomiska bedömningarna och se till att kunskapsunderlagen sprids och används i hälso- och sjukvården.
- Samordningen mellan landstingen måste också öka. Genom att vissa dyra och avancerade metoder koncentreras till ett fåtal platser kan hälso- och sjukvårdens resurser utnyttjas mer effektivt.
- Slutligen bör regeringen löpande följa upp att samverkan mellan myndigheterna på medicinteknikområdet sker på ett ändamålsenligt sätt.