Vårdanalys utvärderar satsningen varje år mellan 2013 och 2017. Årets lägesrapport är den andra i ordningen.

Några av utvärderingens slutsatser:

  • Satsningen har bidragit till att synliggöra situationen för personer med psykisk ohälsa och de brister som finns i vården och omsorgen för dessa grupper.
  • Vissa PRIO-insatser har uppvisat goda resultat. Exempelvis har samtliga landsting och 97 procent av kommunerna upprättat avtal för samverkan mellan olika aktörer i kommuner och landsting. Även registreringen i psykiatriska kvalitetsregister har ökat markant och 70 procent av kommunerna har gjort en inventering av vilka behov som finns hos målgruppen.
  • Kopplingen mellan insatser och mål är svag. Bland annat har alltför många och omfattande mål satts upp för satsningen i förhållande till de avsatta resurserna och tidsramarna. Vissa av PRIO:s mål motsvaras inte heller tillräckligt av konkreta insatser. Det gäller exempelvis delmålet om att minska självmord och självskadande beteenden hos barn och unga. Sedan satsningen påbörjades har det trots detta delmål skett en ökning av antalet självmord.
  • Vissa av insatserna inom PRIO har en relativt låg ambitionsnivå. I vissa fall, till exempel vad gäller insatsen för att nå ökad samverkan mellan kommuner och landsting, tilldelas ersättning för arbete som redan ska bedrivas enligt lag.

Vårdanalys rekommenderar att:

  • Regeringen bör utarbeta en ny långsiktig strategi för en förbättrad psykisk hälsa.

Det är fortsatt mycket angeläget att staten stödjer utvecklingen av vården och omsorgen om personer med psykisk ohälsa. Det finns fortfarande stora kvalitets-, jämlikhets- och effektivitetsutmaningar i vården och omsorgen för målgrup­pen och staten har en unik roll att fylla för att åtgärda problemen.

Med PRIO har situa­tionen för personer med psykisk ohälsa synliggjorts och ett antal insatser har lett till goda resultat. Men vår bedömning är att satsningens in­riktning på flera avgörande punkter inte är ändamålsenlig. Det krävs mer genomtänkta, genomgripande och långsiktiga åtaganden från staten, kommuner och landsting för att närma sig de fullt rimliga övergripande mål som har satts upp för områdets utveckling. Det finns därför behov av en ny mer långsiktig strategi som sträcker sig bortom en 4-5 årig satsning – det är inte realistiskt att åstadkomma nödvändiga förändringar under en så kort tidshorisont.

Strategin bör vidare baseras på en utvecklad analys av vilken roll staten respektive kommuner och landsting ska spela i en långsiktig förstärkning av vården och omsorgen av personer med psykisk ohälsa.

Strategin bör också vara departementsöverskridande. Det behövs mer samverkan mellan olika myndigheter och departement. Många av de problem som personer med psykisk ohälsa upplever rör arbete, sysselsättning, skola, boende och privat ekonomi. Då krävs gemensamma strategier på nationell nivå för att förbättraden samlade livssituationen.

I rapporten har vi också identifierat ett antal principer som vi anser bör vara vägledande i strategiarbetet.