–  Reformerna har främjat tillgängligheten för en majoritet av befolkningen men för vissa grupper har förbättringarna varit små, säger Fredrik Lennartsson, myndighetschef på Vårdanalys.

–  Reformerna har också lett till att patienterna fått en stärkt ställning i hälso- och sjukvården i och med möjligheten att välja vårdcentral och apotek. Ökad valfrihet kräver dock att patienten har förmåga att utnyttja de nya möjligheterna.

Vårdanalys rapport följer på regeringens uppdrag upp hur apoteksomregleringen, vårdvalet samt vårdgarantin och Kömiljarden har påverkat tillgängligheten till hälso- och sjukvården. I arbetet med sammanställningen av rapporten har Vårdanalys samarbetat med fyra forskare med särskild kompetens inom varje reform. Tre av forskarna: Karsten Vrangbæk, Mats Bergman och Clas Rehnberg närvarade under seminariet och presenterade sina respektive kapitel i rapporten.

–  Väntetiderna i vården har minskat, men fortfarande väntar 15 procent mer än 90 dagar på behandling i den specialiserade vården, säger Karsten Vrangbæk, som också pekar på att andra nordiska länder har haft liknande utmaningar, men valt delvis andra lösningar.

–  Apoteksomregleringen har lett till att Sverige fått cirka 40 procent fler apotek, säger Mats Bergman, och menar samtidigt att handelsmarginalens nuvarande utformning inte stödjer etablering av apotek på platser utan apotek eller en ökad handel via apotekens internetservice.

–  Införandet av vårdval har inneburit en expansion av nya vårdgivare främst i tätbefolkade områden som har ökat patienternas möjlighet att välja vårdcentral, säger Clas Rehnberg, som menar att vårdvalet kan ge förutsättningar för en ökad patient-läkarkontinuitet om vårdgivare utvecklar detta som en konkurrensfördel.

Under seminariet framhöll deltagare även vikten av en förbättrad datatillgång för de statliga myndigheterna för att kunna följa upp till exempel väntetider i hälso- och sjukvården. Att det finns behov av kontinuerlig läkarkontakt i slutenvården, till exempel i cancervården diskuterades också, samt farhågor för att primärvårdens utbud kanske minskar i områden där man tidigare haft en väl utbyggd primärvård, men långt till specialistsjukvården.