Vi behöver börja planera för morgondagens äldreomsorg redan i dag. Förutsättningarna för kommunerna att arbeta långsiktigt och i samverkan med landstingen måste stärkas. I dag presenterar Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ett kunskapsunderlag som pekar på fyra centrala utgångspunkter för hur vi tar planeringen vidare.
Morgondagens äldre kommer sannolikt att ha allt mer olika behov av omsorg som följd av en större mångfald och att allt fler äldre lever med kroniska sjukdomar. I debatten talas det ofta om att äldre ”vill bo kvar hemma” eller ”känner sig otrygga och vill flytta till ett boende”, men äldre är unika personer med olika behov. Många äldre får dessutom hälso- och sjukvård och omsorg från närstående som behöver samordnas med äldreomsorgen. Sammantaget behövs olika sorters äldreomsorg som kan anpassas efter de äldres skilda förutsättningar.
Äldres egna önskemål talar också för att det behövs flera olika typer av äldreomsorg. Vår enkätstudie riktad till morgondagens äldre, visar att drygt hälften skulle vilja flytta till ett mellanboende med anpassade lokaler, gemensamma utrymmen och personal på plats under dagtid om de skulle få en lättare funktionsnedsättning och behöva hjälp med praktiska sysslor. Den andra hälften skulle i stället föredra hemtjänst i sitt nuvarande hem. Vid en svårare funktionsnedsättning, med svårigheter att exempelvis klä sig eller sköta sig hygien, skulle 70 procent av morgondagens äldre vilja flytta till ett boende för äldre och 30 procent få hemtjänst i sitt nuvarande hem.
För att tillmötesgå önskemålen från morgondagens äldre behöver inslaget av mellanboenden som även riktar sig äldre med lättare funktionsnedsättningar öka. I dag bor endast uppskattningsvis 10–25 procent av de äldre med en lätt funktionsnedsättning och måttliga omsorgsbehov på ett mellanboende. Även antalet platser på vård- och omsorgsboenden behöver öka med minst 19 000 till år 2025 för att behålla dagens nivå i förhållande till det ökande antalet äldre.
Äldreomsorgen kan inte heller ses isolerad från den vård och omsorg som ges av andra. Vår modellering av kostnaden för äldres vård och omsorg år 2025 visar att åtgärder som ger lägre kostnader för kommunerna ökar kostnaderna för landsting och för närståendes insatser och tvärtom. Planeringen av morgondagens äldreomsorg behöver alltså utgå från ett bredare samhällsekonomiskt perspektiv, snarare än enbart ett kommunalekonomiskt perspektiv.
Förebyggande och rehabiliterande åtgärder som minskar eller skjuter upp behovet av äldreomsorg kommer att spela en avgörande roll för att begränsa kostnaden för äldres vård och omsorg. Om vi lyckas behålla den förbättring av äldres funktionsnivå som pågått sedan mitten av 1990-talet, kan vi minska kostnaderna för äldres omsorg, hälso- och sjukvård och informella omsorg år 2025 betydligt. Den förväntade kostnadsökningen sjunker i så fall från 30 procent (drygt 60 miljarder kronor) till 19 procent (knappt 40 miljarder kronor).
Det är angeläget att skapa bättre förutsättningar för en långsiktig planering av äldreomsorgen som både utgår från de äldres behov och ett brett samhällsekonomiskt perspektiv. Äldreomsorgschefer berättar att deras planeringshorisont begränsas av en brist på tid, kunskap och möjlighet att planera bortom den nuvarande budget- eller mandatperioden. Den försvåras även av det täta sambandet mellan kommunernas äldreomsorg och landstingens hälso- och sjukvård.
En hållbar framtida äldreomsorg kräver en långsiktig plan för hur vården och omsorgen för äldre bäst kan anpassas till de äldres behov. Kommunerna behöver därför få stöd i sin planering av omsorgen, både på ett nationellt plan och från landstingen. Vi behöver även mer kunskap om hur äldres hälsa påverkas av olika äldreomsorgsalternativ. Detsamma gäller vilka åtgärder som har störst potential att stärka funktionsförmågan hos äldre. Vi har alla möjligheter att klara utmaningen, men då måste vi ta ett samlat grepp om planeringen av morgondagens äldreomsorg redan i dag.