Svensk hälso- och sjukvård köper medicinteknik för över 20 miljarder kronor per år. Samtidigt saknas ofta kunskap om vilka medicintekniska metoder som ger bäst effekt i förhållande till kostnaden. Nationella hälsoekonomiska bedömningar av medicinteknik har potential att leda till ett mer effektivt och jämlikt införande av medicinteknik. Ett samlat grepp kring dessa frågor skulle gynna såväl patienter som skattebetalare.
Den samhällsekonomiska nyttan är oftast otillräckligt belyst i dagens beslutsunderlag om medicinteknik. Brister i beslutsunderlagen leder till en ineffektiv användning av medicinteknik. I Sverige finns i dag fler än 20 operationsrobotar till en sammanlagd kostnad på över 400 miljoner kronor. Samtidigt visar en utvärdering av SBU från 2013 att det skulle räcka med 12 robotar för att fylla hela Sveriges behov – även om betydligt fler operationer än i dag genomfördes med hjälp av robot. Dessutom leder olika bedömningar av medicintekniska metoders nytta till omotiverade skillnader i användning av medicinteknik i landet. Statistik från Nationella diabetesregistret för 2013 visar till exempel att användningen av insulinpumpar för patienter med typ 1-diabetes varierade mellan cirka 27 procent i Norrbotten och 12 procent i Östergötland.
Hälsoekonomiska bedömningar kan bli ett viktigt verktyg för att öka kunskapen om medicintekniska metoders kostnadseffektivitet. Vårdanalys publicerar i dag en genomlysning av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) försöksverksamhet för hälsoekonomiska bedömningar av medicinteknik. Vår rapport pekar på att TLV:s bedömningar har potential att skapa stort värde. Till exempel har TLV:s kunskapsunderlag bidragit till att tillgången till behandling med luftdusch vid svår allergisk astma har ökat och blivit mer jämlik i Sverige.
Samtidigt visar Vårdanalys rapport att potentialen med nationella hälsoekonomiska bedömningar inte tillvaratas. Landstingen säger att de behöver ökat hälsoekonomiskt stöd från nationell nivå. Trots det använder landstingen TLV:s underlag i mycket begränsad utsträckning. Detta beror på att det saknas hälsoekonomisk kompetens i många landsting, men också på att underlagen inte fullt ut motsvarar landstingens behov.
För att realisera de hälsoekonomiska underlagens potential behöver landstingen och TLV bedriva ett kraftfullt utvecklingsarbete. Om TLV:s hälsoekonomiska underlag ska komma till praktisk nytta måste landstingen ta en aktiv roll i TLV:s utveckling av kunskapsunderlagen och även se till att de sprids och används i hälso- och sjukvården. Samordningen mellan landstingen måste också öka. Genom att vissa dyra och avancerade metoder koncentreras till ett fåtal platser kan hälso- och sjukvårdens resurser utnyttjas mer effektivt.
Användningen av hälsoekonomiska underlag om medicinteknik behöver komma högre upp på landstingens agenda. Vårdanalys rekommenderar att regeringen förlänger TLV:s försöksverksamhet för att skapa tid att genomföra nödvändiga förändringar, men det är upp till landstingen och TLV att ta vara på möjligheten. Arbetet kommer att kräva både tid och tålamod, men kostnaden på 20 miljarder talar sitt tydliga språk: samtliga parter måste ta ansvar och etablera hälsoekonomiska bedömningar som ett verktyg för ett mer jämlikt och effektivt införande av medicinteknik.
Fredrik Lennartsson
Myndighetschef
Carl Lundgren
Utredare
Eva Hagbjer
Utredare
Sofia Wagrell
Utredare