Om vårdens förebyggande arbete ska kunna bidra till regeringens mål att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation behöver det utvecklas och präglas av ett systematiskt jämlikhetsfokus.
I dag är den återstående medellivslängden vid 30 års ålder ungefär sex år längre för män med högskoleutbildning jämfört med dem med grundskoleutbildning, medan skillnaden är fem år för kvinnor. Ett viktigt steg på vägen mot att sluta den klyftan är att motverka skillnader i ohälsosamma levnadsvanor mellan grupper. Exempelvis rökte 17 procent av kvinnorna med grundskoleutbildning varje dag 2015, att jämföra med cirka 5 procent av kvinnorna med högskoleutbildning. Hälso- och sjukvården har därmed en viktig roll att spela genom sitt arbete mot ohälsosamma levnadsvanor.
Vår analys visar att vårdens förebyggande arbete skulle kunna bli ett mer kraftfullt verktyg mot hälsoklyftor. Exempelvis betonar landstingens övergripande planer och strategier vikten av minskade hälsoklyftor, men bara en tredjedel av landstingen lyfter i dag jämlikhet eller minskade hälsoklyftor som ett mål för primärvårdens förebyggande arbete. Ungefär samma andel ger en särskild ersättning för att öka jämlikheten eller minska hälsoklyftorna genom förebyggande arbete.
Rapporten visar också att vi behöver utveckla vårdens arbete för att nå olika grupper. De flesta vårdcentraler ställer frågor om levnadsvanor i samband med att personer söker vård i andra ärenden. Forskning tyder på att en sådan identifieringsmetod, så kallad opportunistisk screening, är sämre på att fånga upp personer med sämre socioekonomiska förutsättningar än andra grupper. Alltså finns det skäl för hälso- och sjukvården att följa upp vilka grupper som nås av deras förebyggande arbete.
Slutligen försvåras uppföljningen av vårdens förebyggande arbete av att det till stora delar saknas data om insatsernas resultat, i synnerhet för olika socioekonomiska grupper. De data som finns pekar på att det i första hand är grupper som redan har bättre förutsättningar – personer med hög utbildning – som deltar i och drar nytta av hälso- och sjukvårdens förebyggande insatser. Om mönstret är detsamma för primärvårdens hela förebyggande arbete innebär det att vårdens förebyggande insatser ökar hälsoklyftorna snarare än motverkar dem.
Att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation är en ambitiös målsättning som kommer att kräva insatser inom många samhällssektorer. Vårdens förebyggande arbete har potential att bidra till en sådan utveckling. Men det förutsätter att arbetet utvecklas och systematiskt inriktas på att utjämna hälsoskillnaderna.