Många läkare och få besök, men ändå alltför lite tid för patienterna. Det är en nedslående men också något förbryllande bild av svensk sjukvård som framkommer av internationella jämförelser. Vår studie visar att det finns betydande potential att använda läkares tid och kompetens mer effektivt än i dag.

Sverige är ett av de länder inom OECD som har flest antal läkare per tusen invånare, men antalet läkarbesök per invånare och år är få. Trots det är både patienter och läkare missnöjda med tiden som ägnas till patienterna. Över hälften av patienterna i Sverige tycker att läkaren inte tillbringat tillräckligt med tid med dem, och drygt hälften av allmän­läkarna uppger att de är missnöjda med tiden de lägger på varje patient.

Läkare är en nyckelresurs inom hälso- och sjuk­vården. Många aktiviteter är beroende av läkare. Dessutom kommer efterfrågan på hälso- och sjukvård att öka när allt fler blir allt äldre. Det är därför angeläget att läkares tid och kompetens används på ett sätt som i största möjliga utsträckning kommer patienterna till gagn. Vi på Vårdanalys har genomfört en samlad oberoende studie av hur läkares tid och kompetens används. I studien identifierar vi fyra områden där staten och landstingen bör rikta åtgärder för en mer effektiv användning av läkares tid och kompetens:

1. Prioritera mellan administrativa krav
Vi menar att det behövs en prioritering där värdet av vissa administrativa krav utreds och förtydligas. Läkare ägnar en betydande del av sin arbetstid till administrativa uppgifter. I en läkarenkät från Stockholms universitet 2010 uppgav 30 procent av läkarna att arbetet försvåras av onödigt pappersarbete. I debatten pratas ofta om att administrationen måste minska. Vi ser att delar av det som ofta kallas administration är viktiga arbetsuppgifter. Men det finns också administrativt arbete som kan ifrågasättas. Uppföljning kan bidra med värdefull information om hälso- och sjukvården, men registrering av uppgifter sker på bekostnad av andra arbetsuppgifter. Det finns också ett ifrågasättande hos många av kravet på signering. Vi menar att det noga måste övervägas hur läkares tid och kompetens bäst används.

2. Förbättra IT-stöden
Vår studie visar att förbättrade IT-stöd kan frigöra tid för läkare och annan personal. Läkare arbetar i dag i IT-system som inte upplevs som användarvänliga. En läkare beskriver att han ägnar två tredjedelar av ett patientmöte till att ”stirra in i skärmen”. Läkare hanterar också många olika IT-system, som inte alltid är kompatibla med varandra. På en läkarmottagning framkom att varje läkare ägnar minst en halvtimme per arbetsdag åt inloggningar i olika IT-system.

3. Utveckla arbetsfördelningen mellan yrkesgrupper 
Läkare skulle kunna ägna mer tid till att ta hand om patienter, och till mer avancerat patientarbete, om andra yrkesgrupper övertog arbetsuppgifter som inte kräver läkarkompetens. Studier visar att läkares kompetens inte tillvaratas fullt ut. Endast lite över hälften av läkarna i läkar­enkäten 2010 uppgav att de fick användning av sin högsta kompetens under hela eller större delen av arbetstiden. Det är en kraftig minskning från 1992, då andelen var 72 procent. Mer än var tredje läkare menade också att de ofta utför arbetsuppgifter som någon annan person borde göra. Även sjuksköterskor, undersköterskor, sjukgymnaster och medicinska sekreterare menar att de kan och borde överta uppgifter från läkare. I Västmanland har sjuksköterskor övertagit hanteringen av inkommande dokument från läkarna. Det har inneburit en timme mindre administration per läkare och vecka.

4. Planera bemanningen utifrån patienternas behov
Genom att i högre grad anpassa bemanningen efter patientströmmarna kan läkares tid användas mer effektivt. Vi ser exempel på att bemanningen inte alltid utgår från patienternas behov. Ett landsting beskriver att det mitt på dagen har full bemanning på akuten, men nästan inga patienter. Vi ser flera exempel där både sjukvården och patienterna gjort stora vinster genom bättre planering. Kirurgkliniken i Skövde kortade operationskön från i genomsnitt 120 dagar till 30 dagar, genom att bland annat säkerställa en jämnare bemanning av kirurger. Personalen upplevde att stressen minskade genom att arbetsbördan blev jämnare.

Vi menar att det är orimligt att sjukvårdens dyraste resurs används till arbetsmoment som är direkt onödiga, eller som skulle kunna utföras av någon annan. Det är inte heller acceptabelt att bemanningen inte utgår från behoven hos dem som verksamheten är till för – patienterna.

Regeringen har nyligen tillsatt en nationell samordnare för effektivare resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården. Vår bedömning är att mycket av det utvecklingsarbete som krävs kan hanteras på verksamhets- och landstingsnivå, men att också den nationella nivån utifrån identifierade utvecklingsområden behöver ge stöd och vidta åtgärder. Utmaningen om en effektivare resursanvändning i hälso- och sjukvården kommer att ställa krav på ett stärkt ledarskap på alla nivåer.