Digitala vårdgivare har under de senaste åren erbjudit betydligt snabbare kontakt med vården än vad svenska patienter varit vana vid. Men utvecklingen har också väckt debatt, bland annat för att det finns en risk att de digitala besöken skapar ökad efterfrågan på vård vid mindre behov. Den här rapporten analyserar de digitala vårdbesökens påverkan på vårdens resursutnyttjande och jämlikhet, med fokus på nationella digitala vårdgivare.

Rapportens resultat

  • Antalet digitala besök har ökat kraftigt sedan 2016, men de står fortfarande för en mindre del av det totala antalet besök och nettokostnaden i primärvården.
  • I digitala läkarbesök hanteras färre kroniska diagnoser och färre diagnoser totalt sett jämfört med fysiska läkarbesök.
  • Regionernas besöksersättning till digitala vårdgivare är lägre än vad ett fysiskt besök på en vårdcentral i genomsnitt kostar regionerna.
  • Digitala läkarbesök ersätter i viss utsträckning fysiska läkarbesök i primärvården, men de skapar också ny konsumtion.
  • Den digitala vården verkar ha medfört ökade kostnader för regionerna, trots lägre snittkostnad för digitala besök och trots att de delvis ersätter fysiska besök. Det beror dels på att en del ny konsumtion uppstått, dels på att minskningen av besök vid vårdcentralerna inte lett till minskad ersättning samtidigt som nytillkomna vårdkontakter hos digitala vårdgivare medfört ökad ersättning.
  • Digitala vårdbesök används främst av barn och yngre vuxna, storstadsbor, personer som inte har någon kronisk sjukdom och personer med relativt goda socioekonomiska förhållanden. För fysiska besök gäller i princip det omvända, eftersom de används mer av äldre, personer med kronisk sjukdom och personer med sämre socioekonomiska förhållanden.
  • Konsumtionen av digitala vårdbesök är högre bland högutbildade och höginkomsttagare, även efter justering för exempelvis ålder och förekomst av kroniska sjukdomar. Ett delvis omvänt mönster gäller för fysiska läkarbesök.
  • Det finns alltså tydliga skillnader i vilka som använder digitala besök och vilka som använder fysiska besök. Trots det har de digitala besöken hittills endast haft en marginell effekt på den socioekonomiska fördelningsprofilen inom primärvården. Det beror på att den digitala vården fortfarande utgör en låg andel av den totala primärvården.

Våra slutsatser:

  • Digitala vårdbesök har främjat produktiviteten och ökat tillgängligheten – särskilt för vissa grupper – men det finns kunskapsluckor om effektiviteten.
  • En skev användning av digitala besök har minskat primärvårdens omfördelande effekt ur både ett behovsmässigt och socioekonomiskt perspektiv. De regionala skillnaderna i digitalt vårdutnyttjande kan vara särskilt problematiska ur jämlikhetssynpunkt.
  • Olika ersättningsformer för digital och fysisk vård har försvårat möjligheterna till effektivisering.

Vi ger tre rekommendationer om fortsatt uppföljning:

  • Regionerna bör kontinuerligt följa upp och se över de incitament som deras ersättningsmodeller för digitala och fysiska besök ger upphov till.
  • Regeringen och regionerna bör regelbundet följa upp hur digital vård påverkar vårdens effektivitet och jämlikhet.
  • Regeringen bör säkerställa att digitala besök ingår i ett nationellt
    patientregister för primärvården.

Taggar

digital vård