En gruppbostad är ett hem för de personer med funktionsnedsättning som har sin bostad där. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd bör gruppbostäder inte ligga i nära anslutning till varandra eller till daglig verksamhet. Platserna i gruppbostaden ska dessutom vara få och bostaden ska vara placerad så att personer som har sin bostad där kan delta aktivt i samhällslivet.
Våra slutsatser
Det är relativt vanligt att gruppbostäder samlokaliseras
Många gruppbostäder i Sverige ligger nära andra verksamheter. Mer än var fjärde bostad ligger på samma adress eller inom 50 meter från en annan verksamhet, och i de flesta fall är det en annan gruppbostad som finns nära. Endast omkring 5 procent av bostäderna ligger inom 50 meter från en daglig verksamhet.
Den genomsnittliga gruppbostaden har sex platser
I genomsnitt finns sex platser per gruppbostad. Det är främst kommunala verksamheter som har fler platser än så. En orsak är att privata verksamheter i regel nekas tillstånd för gruppbostäder med fler än sex platser.
Centrala lägen är vanligast
De flesta gruppbostäder finns i tätorter och har tillgång till kollektivtrafik. Det är ovanligt att de ligger isolerat eller i områden som domineras av arbetsplatser, till exempel industri- eller handelsområden. För många av de personer som har sin bostad i en gruppbostad innebär detta bättre möjligheter att röra sig i samhället och delta i olika aktiviteter.
Flera faktorer påverkar beslut om att samlokalisera gruppbostäder
När kommuner samlokaliserar gruppbostäder handlar det ofta om att det är mer praktiskt och billigare än att sprida ut dem. Ofta kan kommunen spara pengar genom att bygga två bostäder samtidigt och intill varandra. Samlokalisering kan också vara ett sätt att hantera brist på lämplig mark, och även ett sätt att hantera personalbrist om samma personal kan arbeta i mer än en verksamhet. Kommunerna kan även vilja bygga fler gruppbostäder i centrala lägen där det redan finns gruppbostäder eftersom många personer efterfrågar det.
Samlokalisering kan vara negativt i sig, men det finns också positiva aspekter
Om många gruppbostäder och andra verksamheter samlokaliseras med varandra riskerar boendemiljön att bli institutionslik och avskild från resten av samhället. Samlokalisering i sig kan på så sätt vara negativt för att det minskar förutsättningarna för personerna att delta aktivt i samhället. Men det är ofta i kombination med andra faktorer, som bemanning och arbetssätt, som samlokalisering kan vara negativt.
Samtidigt kan närhet mellan gruppbostäder i vissa fall leda till att bryta social isolering för personer som har sin bostad där. Personerna får möjlighet till sociala kontakter och tillgång till fler aktiviteter.
Våra rekommendationer
Kommunerna behöver säkerställa att individens behov och rättigheter styr när det gäller att lokalisera, utforma och bemanna gruppbostäder.
Kommunerna bör inte på ett oreflekterat sätt samlokalisera gruppbostäder för att möta behovet av fler gruppbostäder, hantera bristen på mark att bygga på och för att kunna använda personal mer effektivt. Kommunerna behöver analysera hur samlokalisering tillsammans med andra faktorer påverkar den enskildes livsvillkor och säkerställa att personerna som har sin bostad i en gruppbostad får möjlighet att leva som andra.
Socialstyrelsen bör ge kommunerna tydligare riktlinjer och kunskapsstöd om lämpliga sätt att lokalisera, utforma och bemanna gruppbostäder.
Kommunerna behöver tydligare riktlinjer och kunskapsstöd om hur de ska tillämpa bestämmelserna i LSS och Socialstyrelsens allmänna råd och hur bostadens utformning och organisering påverkar kvalitet i verksamheterna och personernas rättigheter. Vi rekommenderar Socialstyrelsen att ta fram riktlinjer och kunskapsstöd som kan ge kommuner bättre underlag för beslut om hur gruppbostäder ska lokaliseras, utformas och organiseras.
Regeringen bör se över reglerna för hur kommunerna ska registrera LSS-verksamheter hos IVO.
Vi föreslår att regelverket ses över så att offentliga aktörer registrerar sina verksamheter till IVO på samma sätt som privata aktörer. För att kunna följa utvecklingen av samlokalisering behöver kommuner och privata aktörer även rapportera när verksamheterna etablerades. Vidare behöver det finnas en möjlighet att spåra förändringar i verksamheterna, exempelvis ändrat antal platser, över tid.
Läs
publikationen