Under de senaste decennierna har andelen offentligt finansierade verksamheter som utförs i privat regi ökat tydligt. Utvecklingen har bland annat motiverats med att verksamheterna kan drivas mer effektivt i enskild regi.

Hur mycket som privatiseras varierar dock mellan olika områden. Nationalekonomisk forskning talar för privatisering och konkurrensutsättning av enklare tjänster där det är lätt att bedöma kvalitet, men manar till större försiktighet med mer komplicerade tjänster. Det är därför angeläget att diskutera förutsättningarna för privata driftsformer inom olika typer av verksamhet.

I rapporten undersöks bland annat hur faktorer som organisation och specifika egenskaper hos enskilda vårdtjänster påverkar förutsättningarna för olika driftsformer. Utgångspunkten är att rapporten ska diskutera när privata driftsformer kan användas för att skapa så stor samhällsnytta som möjligt.

Den allmänna slutsatsen är att det i huvudsak är enklare vårdtjänster som utförs i privat regi, medan mer komplicerade tjänster ofta fortsätter i offentlig regi. Exempelvis har utvecklingen kommit betydligt längre inom primärvård än inom specialistvård. De områden inom specialistvården som har högre andel privat vård kännetecknas av god tillgång på kvalitetsmått. Detta stämmer alltså väl överens med de mönster som uppmärksammas i den nationalekonomiska forskningen.

Det konstateras dock att det finns utrymme för förbättringar, bland annat när det gäller tillgången på information om kvalitet på den vård som olika vårdgivare erbjuder. En viktig förutsättning för att vårdval och upphandling av vårdtjänster ska fungera väl, är att det finns tillförlitlig information om kvaliteten i den vård som erbjuds. Författarna menar att den informationen kan förbättras och föreslår två konkreta åtgärder:

  • Inför ett generellt ackrediteringssystem för vårdgivare. Ett sådant system skulle underlätta jämförelser mellan olika vårdgivare. Goda exempel finns här att hämta från laboratorieverksamheter, där ett oberoende ackrediteringssystem för kvalitet har utvecklats.
  • Inför en skyldighet för primärvården att informera och vägleda patienten i valet av specialistvård. En sådan skyldighet skulle ge bättre förutsättningar för patienter att ta välinformerade beslut, särskilt om primärvårdsläkarna också hade ett uttalat ansvar för rådgivning i valprocessen. Behovet av lättförståelig och tillförlitlig information är särskilt stort när det gäller mer komplicerade vårdtjänster.

Vårdanalys och ESO hoppas att rapporten ska ge en bra grund för den pågående diskussionen om förutsättningarna för olika driftsformer inom hälso- och sjukvården.

Taggar

Vårdval