En fast punkt?

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska regionerna organisera primärvården så att patienter kan välja och få tillgång till en fast läkarkontakt. Även patientlagen anger att patienter ska erbjudas denna möjlighet. Mot den bakgrunden har vi i uppdrag av regeringen att följa hur stor andel av befolkningen som själva anser att de har en fast läkarkontakt och att analysera utvecklingen över tid.

Analysen bygger främst på enkätsvar från vår befolkningspanel, uppgifter från patient- och anhörigföreningar och sjuksköterskor i kommunal hälso- och sjukvård samt resultat från International Health Policy Survey 2025, som belyser primärvårdsläkares arbetsmiljö och förutsättningar för samordning.

Våra viktigaste slutsatser:

• Tillgången till fast läkare i primärvården ökade något mellan 2024 och 2025, från 26 procent till 31 procent. Behovet av fast läkare är dock betydligt större än tillgången, även i grupper med stora och komplexa vårdbehov.
• Andelen med fast läkare är större bland patienter med stora behov, men det finns samtidigt betydande omotiverade skillnader mellan regioner och vårdcentraler som innebär en risk för ojämlik vård.
• Fasta läkare bidrar till ökad trygghet, bättre kontinuitet och bättre förutsättningar för samordning, särskilt för personer med långvariga eller komplexa vårdbehov och personer som har svårt att företräda sig själva. Bristande läkarkontinuitet leder i stället till ineffektiv resursanvändning, rundgång i vården och risker för patientsäkerheten.
• I kommunal hälso- och sjukvård finns många patienter med omfattande och komplexa vårdbehov, vilket ställer höga krav på läkartillgång och kontinuitet
  i kontakterna med läkare. Situationen präglas dock av stora variationer; i vissa sammanhang fungerar läkarmedverkan bra, och i andra fall är tillgången och kontinuiteten otillräcklig.
• Variationerna i läkarmedverkan i kommunal hälso- och sjukvård indikerar att styrningen är otydlig.
• Det finns både organisatoriska och rättsliga hinder för en välfungerande läkarmedverkan i kommunal hälso- och sjukvård.
• Bristen på läkare och den pressade arbetsmiljön i primärvården gör det svårt för primärvårdsläkare att axla det samordningsansvar som ingår i rollen som fast läkare.

Läs mer i nyheten från den 31 mars 2026: Tillgången till fast läkare varierar – risk för ojämlik vård

Vi fortsätter att följa befolkningens uppfattning om tillgången till fast läkare. Projektet slutredovisas i maj 2027, då med fokus på styrning och organisering.