Det pågår en utveckling mot ökad personcentrering i vården där patienter, brukare och närstående ses som kunskapsbärande medskapare snarare än passiva mottagare. För att skapa en mer personcentrerad hälso- och sjukvård behöver patienter, brukare och närstående involveras på alla nivåer i hälso- och sjukvårdsystemet, även inom styrning och ledning. Samtidigt är kunskapen begränsad om hur patientmedverkan fungerar på systemnivå i regionerna i dag. Vi har därför genom enkäter samlat in erfarenheter från närmare 450 patient- brukar- och närståendeföreträdare och företrädare för regioner, verksamheter och professioner. Vi har också intervjuat ett 50-tal personer med kunskap om och erfarenhet av patientmedverkan.

Våra slutsatser

  • Majoriteten av de tillfrågade tycker att patientföreträdare bidrar med nya perspektiv och att de bör vara en viktig resurs i hälso- och sjukvårdens utveckling. Samtidigt finns det olika syn på vad patienter, brukare och närstående kan bidra med, och om patientmedverkan ska ses som ett medel eller som ett mål i sig.
  • För att patientmedverkan ska bli ändamålsenlig behöver regioner och verksamheter reda ut varför patientperspektivet efterfrågas, vad patientföreträdarna förväntas bidra med och vilket inflytande de bör ges i ett tidigt skede. Patientföreträdarna behöver också få rätt förutsättningar för att medverka, och det är viktigt att alla inblandade har en gemensam förväntansbild.
  • Patient- och brukarorganisationerna är en självklar samverkanspart för regionerna. Men antalet medlemmar i patient- och brukarorganisationerna minskar, och det är särskilt svårt att attrahera yngre personer. Om det blir en tydligare styrning mot patientmedverkan på systemnivå kommer troligtvis efterfrågan på patientföreträdare att öka. Organisationerna behöver därför arbeta aktivt för att även i framtiden kunna vara en relevant samverkanspart.
  • Flera resultat i vår undersökning pekar på att patient-, brukar- och närståendemedverkan behöver samordnas nationellt i högre grad än i dag. Regionerna har i dag olika rutiner för patientmedverkan på olika sätt, vilket resulterat i ett fragmenterat system. En statlig strategi för patientmedverkan skulle öka samordningen i regionernas arbete och ge patientföreträdarna mer jämlika förutsättningar för att bidra i styrning och ledning.
  • Vi ser också behov av en nationell plattform som erbjuder stöd till både regioner och patientorganisationer. Det kan handla om information om hur patient- och brukarmedverkan kan organiseras, stöd för att rekrytera patientföreträdare och information om patient- och brukarrörelsen.

Läs

publikationen