Ett registers täckningsgrad är ett mått på hur stor andel av de personer som borde vara med i registret som faktiskt är det. Om det finns 2 500 personer med en viss sjukdom konstaterad och samtliga finns med i ett register för just den sjukdomen innebär det att registret har en täckningsgrad på 100 procent.
Promemorian tar bland annat upp följande:
Täckningsgraden är en aspekt av datakvalitet; vissa sorters data kräver en hög täckningsgrad för att vara tillförlitliga. Statens och Sveriges Kommuner och Landstings satsning på de nationella kvalitetsregistren satte också upp konkreta effektmål för täckningsgrad både för 2013 och för 2016. För 2013 var målet att 60 procent av registren skulle ha en täckningsgrad på minst 80 procent, vilket inte helt uppnåddes.
Olika sätt att beräkna täckningsgrad. Promemorian konstaterar att det bästa sättet att beräkna täckningsgrad är att använda ett hälsodataregister eller befolkningsregister. De olika registren gör dock beräkningar av täckningsgrad på olika sätt. Det innebär att det är svårt att jämföra de olika registrens täckningsgrad med varandra, eftersom det kan röra sig om olika typer av mått.
Olika förutsättningar att beräkna täckningsgrad. De olika registren är så pass olika sinsemellan att de har olika förutsättningar att kunna beräkna täckningsgrad. För vissa register finns exempelvis inga hälsodataregister eller befolkningsregister utgå ifrån. Beräkningarna görs då mer utifrån uppskattningar av det troliga antalet personer med en viss sjukdom.
I promemorian redogörs det för olika registers täckningsgrad, indelat efter just hur beräkningarna har gjorts samt efter typer av register och sjukdomstillstånd. En bedömning görs också om varje enskilt kvalitetsregister och dess täckningsgrad.
Förhoppningen är att denna promemoria ska bidra till bättre möjligheter att kunna jämföra de olika registrens täckningsgrad. Vårdanalys hoppas också att den kan bidra till ökad förståelse för registrens olika förutsättningar att mäta och öka sin täckningsgrad.