Våra slutsatser är följande:
- Överenskommelserna svarar mot kända behov, men täcker inte hela problembilden och saknar en horisontell prioritering.
- Inom primärvården syns få tecken på en positiv utveckling, och det kan behövas ytterligare insatser, bland annat för att stärka jämlikheten.
- Även om vi ännu inte kan följa upp utvecklingen inom neonatalvården tycks satsningen ha förbättrat förutsättningarna för utvecklingsarbete.
- Graviditetsvårdkedjan har till viss del blivit mer kunskaps-baserad och säker, men tillgänglighet, jämlikhet och person-centrering är utmaningar som kvarstår. Eftervården har stort förbättringsutrymme och kompetensförsörjningsbehoven är fortsatt stora.
Vi ger fyra rekommendationer
Regeringen bör:
- utforma framtida överenskommelser så att de innehåller tydliga, mätbara mål och utgår från en analys av horisontella prioriteringar
- ge lämplig aktör i uppdrag att ta fram ett kunskapsstöd om metoder för insatser riktade till svårnådda grupper
- säkerställa en fortsatt uppföljning av utvecklingen inom graviditetsvårdkedjan, med särskilt fokus på jämlikhet
- verka för att det genomförs en utvärdering av effekten av vårdtider i samband med förlossning, med fokus på utfall för både mamma och barn.
Regionerna behöver genomföra ett antal åtgärder för att komma till rätta med kvarstående utmaningar inom graviditetsvårdkedjan:
- fortsätta arbeta för en stärkt kompetensförsörjning
- se över behovet av ett nationellt vårdprogram för graviditet, förlossning och eftervård, för att öka den regionala jämlikheten
- genomföra en särskild översyn av vården och uppföljningen av kvinnor som har fött barn
- förstärka insatserna mot språkliga och kulturella tillgänglighetsbarriärer
- säkerställa förutsättningarna för en personcentrerad vård genom att följa upp patienternas upplevelser och erfarenheter samt följa upp och utvärdera befintlig information.